Idag köpte jag Evelinas lektion då hon är i fjällen, och markarbete stod på schemat. Eftersom jag bara rider i dressyrgruppen nuförtiden så hoppar jag aldrig längre. När Emmeli byggde upp ett litet sockerbitshinder sög det faktiskt till i magen rätt ordentligt och jag kände hur roligt det verkligen är med hoppning! 

 

Jag fick rida Mageno, en rätt så högrest men smal kille som jag aldrig suttit på innan. Han var lite svår för mig att rida och jag hittade verkligen inga knappar alls kändes det som, det gick dock bättre sen och när vi började själva markarbetet gick det bara bra. Det lilla hindret hoppade han högt över så jag fick öva min följsamhet och eftergiften. Men det gick bra, alla övergångar satt där dom skulle och han lyssnade allmänt bra på mig. Han var väldigt roligt att rida måste jag säga, och frågan är om det var han eller jag som var gladast över att få hoppa.